Efter snart tre år på garnisonen i Uppsala konstaterar Ida Hamelius att ”jobbet som förvaltare är ett av de bästa man kan ha”.
– Jag får vara spindeln i nätet och jag drivs av att göra kunderna nöjda och glada. Nyligen renoverade vi till exempel en stor lektionssal här på garnisonen. Den är från 70-talet och var rätt ful och eländig. När kunden får något som är fräscht och fint så känns det riktigt kul. Sedan är kunderna oftast väldigt trevliga, så det är en god arbetsmiljö på det sättet.
– Det här jobbet skulle nog vara svårt för någon som lätt blir stressad över att ha många bollar i luften. Här finns inga normala dagar. Det är många resor, många telefonsamtal. Man blir aldrig klar, det går helt enkelt inte att ta en sak i taget. Men det är en bra egenskap jag har: jag behöver inte avsluta en sak för att gå vidare på nästa och jag gillar när det händer mycket samtidigt.
– Samtidigt tycker jag om att träffa många människor, vilket ingår i jobbet.
Fastigheterna som Ida Hamelius ansvarar för och enligt arbetsbeskrivningen ska ”utveckla, bevara och förädla” är av mycket varierande karaktär.
– Jag har flygfält, skjutfält med 35 mil väg, bostäder, hotell och byggnadsminnesmärkta hus. Mitt jobb handlar bland annat om att styra underhållet som ska göras varje år. Just nu har vi ett projekt där vi ska göra statusbesiktningar inom hela beståndet.
Både försvaret och bygg- och fastighetsbranschen är klassiska manliga sektorer.
Det händer inte sällan att Ida Hamelius leder möten med enbart män som deltagare. Men det är inget som stör henne.
– Jag kan jämföra med det privata näringslivet och tycker nog att acceptansen och respekten för kvinnor är större här.
Här finns också fler högt uppsatta kvinnor, till exempel är flygplatschefen kvinna.
– På den privata sidan är det också mer prestige mellan kvinnorna, de konkurrerar med varandra. Här är det mer en anda av att alla, män och kvinnor, hjälps åt. Alla jobbar mot samma mål, ett bättre Sverige.
Läs hela intervjun med Ida Hamelius i Öppet Hus nummer 1/2018